Skenet bedrar

februari 6, 2009

”Jag är ett bedragande sken”

Orsak: Igår såg jag oerhört business ut. Stod i fönstret i fikarummet på vattenfalls huvudkontor iklädd kavaj, vit skjorta och matchande kavajbyxor, med mobilen i ena handen och en kopp ifrån kaffeautomaten i den andra, förskjuken i ett djupt samtal med bekymrad uppsyn.

En betraktare utifrån skulle nog tänka att där har vi ännu en av denna nya generationens hårt arbetande unga kvinnor, som gör sig ett namn på sin ihärdighet och kompetens. Hon ser till och med ut att vara ung bland de unga. Undrar om hon kommer att vara utbränd innan hon fyllt trettiofem?

Men verkligheten ser anurlunda ut. Den hårt arbetande karriärskvinnan är en slacker till receptionist och dessutom vikarie, kläderna tillhandahåller företaget, det allvarliga telefonsamtalet är till pojkvännen och handar om hruvida de hinner till den tidiga kvällsföreställningen på bio och muggen innehåller varm choklad. Inget är vad det ser ser ut att vara. 

Ett bedragande sken.

”All animals are equal, but some are more equal than others” – Georg Orwell Animal farm

Orsak: Appropå kulturella refensramar och bloggdebatt om unga, begåvade kvinnliga skribenter. Tidsandan säger att kvinnor gör allt större anspråk på begreppet intellektuell. Men även om man lämnar genusdebatten därhän kan jag säga att jag gillar ordet. Intellektuell. Det indikerar en personlighetstyp jag värderar högt, och mer än gärna umgås med. Att vara begåvad, beläst, kunna föra seriösa diskussioner, filosofera och besitta akademikerhumor ger en väldig massa poäng hos mig.

Det får dock inte vara på bekostnad av populärkulturella referenser, nyfikenhet och öppenhet även inför sådant som hamnat i mainstream-fållan, subkulturell tillhörighet, nördighet och allmänt flum.  

Inte så mycket pretto-elitism helt enkelt.

Jag vill aldrig ge upp mitt konventande, peppercake-ninjande, rollspelande, film och TV-nördande, death gameande, heck till och med mitt osunda förhållande till pokémon, bara för att jag förälskat mig i teatersalongerna.

 Jag ska bli mångkulturell.

Och inte på det där politiskt korrekta migrationsinriktade sättet.

Att prata om kärlek

februari 4, 2009

”Jag är så kär i henne så att det är löjligt. Hon är bara så go” – Random kille ~ 25 på tunnelbanan i mobil

Orsak: Det har varit lite mycket jag och lite lite samhällsbetraktelser här i bloggen på sistone. Därför bjuds här på något av det sötaste jag har hört. En ärlig och prestigelös kärleksförklaring som bara var avsedd för polaren, utan någon baktanke eller som en del i något spel. Han berättade bara att han var kär, att hon betydde något, på precis det där sättet som alla tjejer hoppas att deras pojkvänner gör när de inte är där.

Att någon gång få tjuvlyssna på ett par killar som är nära vänner och känner varandra utan och innan som  seriöst diskuterar kärlek och relationer, gärna i ett salongsberusat tillstånd, är och förblir en av mina drömmar. Därför att varken Cosmo eller de killar som själva hävdar att de är enkla att förstå sig på har övertygat mig. Jag vill veta hur en normalt kultiverad kille tänker och känner, egentligen, när det inte finns några normer att anpassa sig efter eller roller att fylla. De få tillfällen då man verkligen kan vara sig själv. Ämnet är förmodligen precis lika komplicerat för dem som för oss.

Skillnaden är att vi tillåts ägna en mycket större andel av våra liv åt att tjattra om det.

”The scenario is grave but I’ll be braver when you save me” – Jason Mraz Mr. Curiosity

Orsak: Ingen alls, mer än att att det gungade till i magen när jag hörde det.

Ordvitsar ftw!

februari 2, 2009

”War does not determine who is right – only who is left.” – Bertrand Russell

Orsak: Haha!

Elin-humor all the way.

Det går bara utför

januari 29, 2009

”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framför dem” – Voltaire

Orsak: Det går bara utför. I förrgår, var jag gamer. Igår, rollspelare. Den här bloggen kan ses som en dokumentation över mitt (för)fall in i nördträskens alla vinklar och vrår. Nu har jag bara lajvandet kvar.

Och jag har sjukt roligt. När det dessutom helt naturligt droppas kulturella referenser i stil med Voltaire i en diskussion om hur diverse fiktiva länders historia påverkat deras statsskick och vilken effekt detta har på interaktionen med andra fiktiva länder är det respekt i min bok. De kan sina saker, de där nördarna.

Sedan älskar jag sidospår såsom urspårade världsherraväldsterorier med omvänd triangelhandel där stormakten Svea rike medelst Viking Line-färjor fraktar feta amerikaner som slavar till Afrika, till tonerna av dansbandskampens segrare.

Ett sidospår som sagt.

Maybe love can buy mana?

januari 28, 2009

”So remember all you WOWers, life is short and mana can’t buy love.” – Raily’s road

Orsak: Igår togs ett avgörande steg mot att förvandla mig ifrån en fullt normal (nåja) fungerande individ till en inbiten och världsfrånvänd gamer. Två saker av avgörande betydelse inträffade.

1. Jag köpte mitt första egna headset. Inbyggd mick och en dramatisk lurvolym gör att jag kan smälta in på Dream hack vilken dag som helst.

2. Jag insåg charmen i att umgås över vent (för den oinvigde, programmet Ventrilo, typ en telefonkanal). Det blev många timmars snackande, och en del spelande, i en sjukt grabbig men befriande avslappnad jargong. Jag har länge vetat intellektuellt att spelande kan vara socialt, men nu vet jag det även emotionellt. Hjärna och hjärta om man så vill.

Gladast är dock Fredrik, det håller på att bli ”a dream come true” för hans del. Hans snygga flickvän sitter fokuserad framför skärmen i en djup diskussion om Paladiners för och nackdelar i PvP respektive PvE (player vs player, player vs enviroment). Där sitter vi bredvid varandra framför våra datorer och lyssnar på varandra i hörlurar.

Visst är det gulligt?

783:e dagen i fångenskap…

januari 26, 2009

”Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att fälla dem med min kropp. Borde kanske försöka vid toppen av trappan” Katten Kattens dagbok

Orsak: Årets roligaste radioklipp! (Tekniskt sett kom det förra året, men jag är efter.) Varje hund och kattägare kommer att le igenkännande. Eller rättare sagt hundägare kommer att le igenkännande, kattägare kommer att gapskratta igenkännande. Inget kuvar en beräknande kissemiss inte!

Kattvännen i mig myser, plirar lite och purrar ihop sig till en liten, nöjd boll.

”I hope that someones’s gonna call and tell me this night is over, ‘Cause I want to start living my life before I get much older” – Ola Salo Tell me this night is over

Orsak: The Ark har gjort sitt återtåg in i mitt liv. En av deras äldre skivor (ok, den andra av fyra, men ändå) är en av mina riktiga favoritplattor som funkar lika bra som feel goodmusik, ångestdämpare och melankolisound. Fattar inte att det tog så här lång tid för mig att få med den till Stockholm, men från och med nu kommer källaren på Miklagårdsvägen att fyllas av glam rock kryddad med underfundiga, poetiska eller in your face-roliga texter. Ofta allt på samma gång. Vilket är det allra bästa med The Ark.

Dagens tips alltså. The Ark, och framför allt deras skiva ifrån 2002, In lust we trust.

Även om de är ytterligare ett spret i min redan så spretiga skivsamling.

Och för övrigt, hoppas, hoppas, hoppas att Malmö teaterns uppsättning av Jesus Christ Superstar med mr Salo i huvudrollen kommer till Stockholm! Annars är det nästan värt att ta en tur till Skåne. Jag menar, Ola Salo = Jesus Kristus. Sug på den kd! Det kan man fan inte missa.

Dagens boktips

januari 21, 2009

”What do you do when the world has declared nuclear war on you?” – Junior The absolutely true diary of a part-time indian

Orsak: För att jag satt och läste och först log, sedan småskrattade och sedan GAPSRATTADE på tunnelbanan. Folk tittade konstigt på mig. Jag undrar varför.

Det här är en bok som gör det jobbiga lättläst och det tragiska komiskt, vilket är precis vad jag behöver för att orka ta till mig igenom mänskligt lidande och den vita rasens monumentala arrogans. I det här fallet gentemot indianerna.

Eller som Neil Gaiman uttryckte det, ”I have no doubt that in a year or so it’ll be winning awards and being banned”.

”So don’t tell me what it’s all about because we both know that you don’t know either”

Orsak: När jag satt på bussen på väg hem ifrån Uppsala flöt det upp en textrad i mitt huvud. En liten kick inspiration, och en känsla av att jag fick grepp om hur det ska kännas. Det jag skriver eller på annat sätt skapar. Ett ögonblick av total klarhet, som visserligen var över innan jag ens hunnit analysera fram vad det var, men som lämnade en textrad som minne.

Nu väntar jag bara på att det ska flyta upp en hel låt i skallen.

Eller en  bok.

Det kan nog ta ett tag.

Varning för internhumor

januari 18, 2009

”So go ahead and leave us. I think I prefer to be alone. Maybe you’ll find someone else to help you. Maybe it’s Närcon! That was a joke. Ha ha, fat chance!” – Still alive GlaDos (UpConversionen)

Orsak: Elin har konventat i helgen. UpCon 09 är över och jag gillar sällan mig själv så mycket som i sällskap med diverse kulörta emos, wapaneeser och narutards. Jag är en konventare, and damn proud!

Har man aldrig varit på konvent förstår man inte ett jota (Persson, du är nog den enda av mina läsare som fattar!) så därför:

Over and out.

Roberto = Batman?

januari 15, 2009

”Det finns inga oskyldiga, det finns bara olika grader av ansvar” Lisbeth Salander Flickan som lekte med elden

Orsak: Jag läser milleniumböckerna (duh!) och facineras av Lisbeth. En karaktär med karaktärsstyrka.

För övrigt, allt blir roligare med Paulo Roberto.

”Wooh, it’s nice to spend time on life yes” – DOR-15 Bilddagboken

Orsak: För att det är ett så fiffigt sätt att avdramatisera det där som lätt blir så pretantiöst. Och för att jag så sakteliga börjar komma i konvetsstämning inför Uppcon.

Konventare är flummiga.

Flum är roligt.

You do the math.

Jag är filmnörd igen

januari 12, 2009

”My grandfather informs me this is not possible” – Alex Everything is illuminated

Orsak: Enligt ukrainska farfäder är hundfobier en teknisk omöjlighet. Bara så att ni vet.

Intelligence is relative

januari 10, 2009

”So basically we don’t know what anyone is after?” – CIA superior Burn after reading

Orsak: Lediga dagar spenderas bäst på bio, och jag hade vansinnigt roligt med bröderna Coens senaste. Det var verkligen vrålskratt rakt ut (även kännt under namnet LOL) flera gånger, bland annat en helt fantastisk slutscen som knöt ihop denna parodiska påse oerhört elegant.

Jag och Fredrik satt och drog de bästa citaten hela tunnelbanan hem, vilket både säger en hel del om kvaliteten på dialogen och om vår inkompetens vad gäller normalt uppförande på just tunnelbanor. Å andra sidan har normalt aldrig varit vår starka sida.

Dagens oväntade; jag använder minnet av Brad Pitts sönderskjutna ansikte som uppmuntringsteknik. Life is just full of surprises, huh?

And Filmblogg it is!

januari 6, 2009

”On a long enough timeline, the survival rate for everyone drops to zero” – The Narrator Fight club

Orsak: Den här filmen var så full av citat att det var svårt bara välja ett. Jag har alltså äntligen sett en av vår tids stora, och jag önskar bara att jag hade varit o-spoilad på sluttwisten. För jävlar i min låda vad bra den var. Fight club lider dock av vansinnigt usel marknadsföring. För om det inte vore för dess goda rykte skulle jag aldrig ha sett den, med tanke på att trailern fokuserar på knytnävar och närvaron av Brad Pitt. Och han var visserligen bra, förmodligens hans bästa roll i karriären, men det gör inte filmen rättvisa någonstans.

Till att börja med är det Edward Nortons film. Möjligen kan jag vara lite partisk, men han gjorde filmen för mig. Dessutom har den hamnat i fel genre. Det här är ingen actionfilm. Jag skulle kalla den ett psykologiskt drama med inslag av svart humor. För gud vad jag skrattade. Åt saker som misshandel, cancer, sprängattentat, bilolyckor och våldtäkter. Vilket var klart oväntat. Men med tillräckligt bra dialog är vad som helst möjligt. Uppenbarligen.

Dagens filmtips alltså.

Fight club.

It blew my brains out.

”In the beginning the universe was created. This is generally seen as a big mistake and has made a lot of people very angry” – Douglas Adams Liftarens guide till galaxen

Orsak: Stockholmarnas år är slut och jag är fortfarande tillräckligt mycket värmlänning för att vara skadeglad. Dock handlar dagens citat om något helt annat. Jag har nämligen inlett det nya året med ett av mina all time favoritcitat ifrån den härligt knäppa värld som är vår galax för en vilsekommen liftare ifrån jorden iförd morgonrock.

Som vanligt gäller att filmen är bra, boken är bättre, även om båda genomsyras av en hälsosam dos hysterisk surrealism (vilken undertecknad misstänker ha åtstakommits med hjälp av mindre hälsosamma narkotiska preparat).

Så min uppmaning i denna nystartens tid, läs, skratta (som jag vill minnas att jag gjorde i klassrummet under läsveckan i ettan) och kom ihåg, glöm inte handduken!

Attention! Attention! Elin avviker ifrån formula, avvikelse,avvikelse, varning, varning!

God jul i efterskott och gott nytt år i förskott till er alla!

Så.

Då börjar vi.

”I don’t know why they’d drop a bomb on this place, be a heck of a waste of a bomb” – Roy Lee October Sky

Orsak: Vi såg min personliga favoritfilm igår. Det är en liten pärla med namnet October Sky, om stora drömmar i en liten 50-talsbyhåla som är så menlös att den tydligen inte ens är värd att bomba. Det enda som finns är en sinande kolgruva och en tradition av först high school sedan gruvarbete sedan pension, för de tursamma satar som lever så länge. Men i koldammet föds en dröm och anförda av Homer Hickman (Jake Gyllenhaal, googla båda) börjar de fyras gäng, the Rocket boys, bygga hemmagjorda raketer för att göra den ryska sensationen Sputnik sällskap i skyn.

Lägg till en rejäl far och son historia, lite småstadskildring, en gnutta tonårsliv, en inspirerande lärare och en gedigen skådespelarinsats av alla inblandade och där har du filmen som får mitt hjärta att klappa ett par extra slag.

Vilket är totalt ologiskt. Det är ingenstans de teman, den tidsepok eller den filmtyp jag gillar. Men jag kommer inte runt den här. Det är något med stämningen.

Helt enkelt.

För övrigt var det också skönt att få bekräftat att min svallande tonårskärlek för Jake Gyllenhaal inte var  helt och hållet hormonstyrd, killen var faktiskt bra på riktigt. Tack och lov.

Han är förresten inte så tokig idag heller, Brokeback Mountain någon?

”I’ve been spending way to long checking my tounge in the mirror, and bending over backwards just to try to see it clearer but my breath fogged up the glas, so I drew a face and laughed” – Jason Mraz I´m yours

Orsak: Jag hade en crappy dag och kom hem och såg Jason Mraz på TV. På fredsgalan närmare bestämt. Han skulle köra I’m yours. Så tråkigt förutsägbart, tänkte jag. Tills han började spela, och de där första bekanta tonerna gjorde mig alldeles varm inombords. Hur många gånger jag än hört den där låten är den fortfarande lika bra, den går tydligen inte att nöta sönder. Därför att den är drömmen om den perfekta sommaren, och ingen fångar som Mraz de små detaljer som kännetecknar avslappnade, lyckliga människor.

En liten dos harmoni letade sig in i vårt källarrum.

Och så var dagen inte riktigt lika crappy längre.