Finkulturtriggat filosoferande

april 24, 2009

”Varje gång en människa börjar gråta slutar någon annan att gråta någon annan stans, så mängden tårar är konstant” – Pozzo I väntan på Godot

Orsak: Jag ser för min inre syn en armada tjänstemän bakom skrivbord dignande av pappershögar  som sitter uppe i himlen och spanar ner på jorden, och noggrannt administrerar människornas tårkanalaktivitet. De rapporterar sedan till en storslagen dirigent som ser till att timingen klaffar när gråtande människor avlöser varandra i en global stafett där vi tillsammans upprätthåller tårbalansen.

Av någon anledning finner jag tanken att varje tår som fälls är en del av en lång, obruten kedja av tårar, sammanlänkad av människor i alla länder och alla kulturer som med exakt precision har fortgått i urminnes tider oerhört tilltalande.

Där uppeifrån, ifrån dirigentens synvinkel, kanske det lyser upp små ljuspunkter på jordklotet hos varje människa på väg att brista ut i gråt, och de slocknar när tårarna torkat, så att det över hela planeten bildas ett konstant gytter av små små ljussken.

Som en kosmisk julgran, ungefär.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: