Tal till mina (hypotetiska?) läsare

mars 10, 2009

”Jag vill inte överraskas av plötsliga känsloutbrott som är endast känslomässiga och inte bygger på några logiska sammanhang. Jag klarar inte av att inte förstå” Mymlan

Orsak: Det var länge sedan det fanns något av vikt eller substans att läsa i Den lilla tankebubblan nu. Jag skriver framför allt för min egen skull, för glädjen att få leka med ord, och bloggens målsättning om ett dagligt (nåja) citat har varit en bra motivation till att hålla en hyfsad regelbundenhet. Dessutom är det ifrån ett totalt ego-perspektiv väldigt kul att kika tillbaka på de citat som jag själv plockat upp för att jag tyckte de var roliga/smarta/fiffiga osv. Goda skratt åt egen humor och självbildsbyggande i ett liksom.

Men ni som läser då? Ärligt talat vet jag inte hur många ni är (jag brydde mig aldrig om att lära mig statistikfunktionen så det kanske inte är en enda kvar, vad vet jag?) men ni som läser det här är allihopa folk som känner mig irl som vi säger. Och jag är väldigt glad att ni läser, det värmer att ni fortfarande intresserar er för min vardagliga tillvaro. Det gör det verkligen.

Det är också därför jag skriver den här… ursäkten, i brist på bättre term.

Grejen är att mitt bloggande bara fungerar när tillvaron rullar på räls. Det är bara då jag kan uppbåda tillräcklig entusiasm över vardagslivets anekdoter att tanken ”där har vi dagens citat!” dyker upp.

Just nu rullar det inte.

 Och eftersom jag inte känner för att köra drama queen-bloggen med confessions och gottande i detaljer (det var ju det där med integritet och att ha passerat 15-års strecket) lutar det åt att det blir bloggpause i stället.

Varför det då?, kan man undra. Egentligen skulle det väl inte vara så svårt att fortsätta fylla mitt hörn av internet med samma ytliga, gladstudsigta och substanslösa inlägg som jag brukar? Nej kanske inte. Men det känns inte rätt. Det var helt ok att vara ytligt gladstudsig när det var så jag mådde.

Nu skulle det bara kännas fejk.

Så i stället för att låta tankebubblan bli någon sorts märklig fasad tänker jag låta den vila. Tills den känns relevant igen. Tills den dag min hjärna registrar en mening och reagerar med tanken ”Haha!/Wow!/Exakt!/Jävlar…! Blogga!” utan att jag behöver tvinga fram det. Tills det återigen handlar om skrivglädje.

So I will be back.

Kaanske redan i morgon? *hint* fortsätt droppa förbi ibland är ni snälla*hint*

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: