Det går bara utför

januari 29, 2009

”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framför dem” – Voltaire

Orsak: Det går bara utför. I förrgår, var jag gamer. Igår, rollspelare. Den här bloggen kan ses som en dokumentation över mitt (för)fall in i nördträskens alla vinklar och vrår. Nu har jag bara lajvandet kvar.

Och jag har sjukt roligt. När det dessutom helt naturligt droppas kulturella referenser i stil med Voltaire i en diskussion om hur diverse fiktiva länders historia påverkat deras statsskick och vilken effekt detta har på interaktionen med andra fiktiva länder är det respekt i min bok. De kan sina saker, de där nördarna.

Sedan älskar jag sidospår såsom urspårade världsherraväldsterorier med omvänd triangelhandel där stormakten Svea rike medelst Viking Line-färjor fraktar feta amerikaner som slavar till Afrika, till tonerna av dansbandskampens segrare.

Ett sidospår som sagt.

Maybe love can buy mana?

januari 28, 2009

”So remember all you WOWers, life is short and mana can’t buy love.” – Raily’s road

Orsak: Igår togs ett avgörande steg mot att förvandla mig ifrån en fullt normal (nåja) fungerande individ till en inbiten och världsfrånvänd gamer. Två saker av avgörande betydelse inträffade.

1. Jag köpte mitt första egna headset. Inbyggd mick och en dramatisk lurvolym gör att jag kan smälta in på Dream hack vilken dag som helst.

2. Jag insåg charmen i att umgås över vent (för den oinvigde, programmet Ventrilo, typ en telefonkanal). Det blev många timmars snackande, och en del spelande, i en sjukt grabbig men befriande avslappnad jargong. Jag har länge vetat intellektuellt att spelande kan vara socialt, men nu vet jag det även emotionellt. Hjärna och hjärta om man så vill.

Gladast är dock Fredrik, det håller på att bli ”a dream come true” för hans del. Hans snygga flickvän sitter fokuserad framför skärmen i en djup diskussion om Paladiners för och nackdelar i PvP respektive PvE (player vs player, player vs enviroment). Där sitter vi bredvid varandra framför våra datorer och lyssnar på varandra i hörlurar.

Visst är det gulligt?

783:e dagen i fångenskap…

januari 26, 2009

”Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att fälla dem med min kropp. Borde kanske försöka vid toppen av trappan” Katten Kattens dagbok

Orsak: Årets roligaste radioklipp! (Tekniskt sett kom det förra året, men jag är efter.) Varje hund och kattägare kommer att le igenkännande. Eller rättare sagt hundägare kommer att le igenkännande, kattägare kommer att gapskratta igenkännande. Inget kuvar en beräknande kissemiss inte!

Kattvännen i mig myser, plirar lite och purrar ihop sig till en liten, nöjd boll.

”I hope that someones’s gonna call and tell me this night is over, ‘Cause I want to start living my life before I get much older” – Ola Salo Tell me this night is over

Orsak: The Ark har gjort sitt återtåg in i mitt liv. En av deras äldre skivor (ok, den andra av fyra, men ändå) är en av mina riktiga favoritplattor som funkar lika bra som feel goodmusik, ångestdämpare och melankolisound. Fattar inte att det tog så här lång tid för mig att få med den till Stockholm, men från och med nu kommer källaren på Miklagårdsvägen att fyllas av glam rock kryddad med underfundiga, poetiska eller in your face-roliga texter. Ofta allt på samma gång. Vilket är det allra bästa med The Ark.

Dagens tips alltså. The Ark, och framför allt deras skiva ifrån 2002, In lust we trust.

Även om de är ytterligare ett spret i min redan så spretiga skivsamling.

Och för övrigt, hoppas, hoppas, hoppas att Malmö teaterns uppsättning av Jesus Christ Superstar med mr Salo i huvudrollen kommer till Stockholm! Annars är det nästan värt att ta en tur till Skåne. Jag menar, Ola Salo = Jesus Kristus. Sug på den kd! Det kan man fan inte missa.

Dagens boktips

januari 21, 2009

”What do you do when the world has declared nuclear war on you?” – Junior The absolutely true diary of a part-time indian

Orsak: För att jag satt och läste och först log, sedan småskrattade och sedan GAPSRATTADE på tunnelbanan. Folk tittade konstigt på mig. Jag undrar varför.

Det här är en bok som gör det jobbiga lättläst och det tragiska komiskt, vilket är precis vad jag behöver för att orka ta till mig igenom mänskligt lidande och den vita rasens monumentala arrogans. I det här fallet gentemot indianerna.

Eller som Neil Gaiman uttryckte det, ”I have no doubt that in a year or so it’ll be winning awards and being banned”.

”So don’t tell me what it’s all about because we both know that you don’t know either”

Orsak: När jag satt på bussen på väg hem ifrån Uppsala flöt det upp en textrad i mitt huvud. En liten kick inspiration, och en känsla av att jag fick grepp om hur det ska kännas. Det jag skriver eller på annat sätt skapar. Ett ögonblick av total klarhet, som visserligen var över innan jag ens hunnit analysera fram vad det var, men som lämnade en textrad som minne.

Nu väntar jag bara på att det ska flyta upp en hel låt i skallen.

Eller en  bok.

Det kan nog ta ett tag.

Varning för internhumor

januari 18, 2009

”So go ahead and leave us. I think I prefer to be alone. Maybe you’ll find someone else to help you. Maybe it’s Närcon! That was a joke. Ha ha, fat chance!” – Still alive GlaDos (UpConversionen)

Orsak: Elin har konventat i helgen. UpCon 09 är över och jag gillar sällan mig själv så mycket som i sällskap med diverse kulörta emos, wapaneeser och narutards. Jag är en konventare, and damn proud!

Har man aldrig varit på konvent förstår man inte ett jota (Persson, du är nog den enda av mina läsare som fattar!) så därför:

Over and out.

Roberto = Batman?

januari 15, 2009

”Det finns inga oskyldiga, det finns bara olika grader av ansvar” Lisbeth Salander Flickan som lekte med elden

Orsak: Jag läser milleniumböckerna (duh!) och facineras av Lisbeth. En karaktär med karaktärsstyrka.

För övrigt, allt blir roligare med Paulo Roberto.

”Wooh, it’s nice to spend time on life yes” – DOR-15 Bilddagboken

Orsak: För att det är ett så fiffigt sätt att avdramatisera det där som lätt blir så pretantiöst. Och för att jag så sakteliga börjar komma i konvetsstämning inför Uppcon.

Konventare är flummiga.

Flum är roligt.

You do the math.

Jag är filmnörd igen

januari 12, 2009

”My grandfather informs me this is not possible” – Alex Everything is illuminated

Orsak: Enligt ukrainska farfäder är hundfobier en teknisk omöjlighet. Bara så att ni vet.

Intelligence is relative

januari 10, 2009

”So basically we don’t know what anyone is after?” – CIA superior Burn after reading

Orsak: Lediga dagar spenderas bäst på bio, och jag hade vansinnigt roligt med bröderna Coens senaste. Det var verkligen vrålskratt rakt ut (även kännt under namnet LOL) flera gånger, bland annat en helt fantastisk slutscen som knöt ihop denna parodiska påse oerhört elegant.

Jag och Fredrik satt och drog de bästa citaten hela tunnelbanan hem, vilket både säger en hel del om kvaliteten på dialogen och om vår inkompetens vad gäller normalt uppförande på just tunnelbanor. Å andra sidan har normalt aldrig varit vår starka sida.

Dagens oväntade; jag använder minnet av Brad Pitts sönderskjutna ansikte som uppmuntringsteknik. Life is just full of surprises, huh?

And Filmblogg it is!

januari 6, 2009

”On a long enough timeline, the survival rate for everyone drops to zero” – The Narrator Fight club

Orsak: Den här filmen var så full av citat att det var svårt bara välja ett. Jag har alltså äntligen sett en av vår tids stora, och jag önskar bara att jag hade varit o-spoilad på sluttwisten. För jävlar i min låda vad bra den var. Fight club lider dock av vansinnigt usel marknadsföring. För om det inte vore för dess goda rykte skulle jag aldrig ha sett den, med tanke på att trailern fokuserar på knytnävar och närvaron av Brad Pitt. Och han var visserligen bra, förmodligens hans bästa roll i karriären, men det gör inte filmen rättvisa någonstans.

Till att börja med är det Edward Nortons film. Möjligen kan jag vara lite partisk, men han gjorde filmen för mig. Dessutom har den hamnat i fel genre. Det här är ingen actionfilm. Jag skulle kalla den ett psykologiskt drama med inslag av svart humor. För gud vad jag skrattade. Åt saker som misshandel, cancer, sprängattentat, bilolyckor och våldtäkter. Vilket var klart oväntat. Men med tillräckligt bra dialog är vad som helst möjligt. Uppenbarligen.

Dagens filmtips alltså.

Fight club.

It blew my brains out.

”In the beginning the universe was created. This is generally seen as a big mistake and has made a lot of people very angry” – Douglas Adams Liftarens guide till galaxen

Orsak: Stockholmarnas år är slut och jag är fortfarande tillräckligt mycket värmlänning för att vara skadeglad. Dock handlar dagens citat om något helt annat. Jag har nämligen inlett det nya året med ett av mina all time favoritcitat ifrån den härligt knäppa värld som är vår galax för en vilsekommen liftare ifrån jorden iförd morgonrock.

Som vanligt gäller att filmen är bra, boken är bättre, även om båda genomsyras av en hälsosam dos hysterisk surrealism (vilken undertecknad misstänker ha åtstakommits med hjälp av mindre hälsosamma narkotiska preparat).

Så min uppmaning i denna nystartens tid, läs, skratta (som jag vill minnas att jag gjorde i klassrummet under läsveckan i ettan) och kom ihåg, glöm inte handduken!