”It’s one of those days when everything seems fluid” – Den ännu icke existerande skivan What if someone blew up the moon?
Orsak: En dag, någon gång i en avlägsen framtid ska det finnas musik som matchar något jag har skrivit. En melodi där rytm och ton bär mina ord och låter dem bli lite större än när de sitter fast på papper. Något jag kan nynna på när jag väntar på tunnelbanan.
En låt helt enkelt.
Det skulle jag vilja.
Jag hade inte alls tänkt skriva det här. Det är ännu ett brott mot mina regler att inte lämna ut mig på en blogg, att inte korsa linjen mellan personlig och privat. Jag är ju faktiskt inte fjorton år. Men hur simpelt, obetydligt eller ordinärt det här inlägget än verkar är det förmodligen det mest utlämnande jag har skrivt.
Det är en liten dröm.
Ingen humor, ingen ironi och ingen självdistans. Det är inte den vanliga mixen av vardagshändelser, små betraktelser och flams.
Det är en skör liten dröm jag aldrig pratat om, eftersom jag besitter en viss självinsikt. Och Sjävinsikten säger, med lätt nedlåtande röst, ”men vad bra Elin, du vill skriva låtar, vad kul, men du, du vet att det är rätt många som vill det va, mmm, jättemånga faktiskt och visst, du skriver helt ok men musikalisk?, nja, inte helt va, det finns många som kan göra det bättre, gör något du är bra på istället, något som passar dig, du kommer ändå aldrig att snubbla över den där perfekta inspirationen eller den där musikern/gruppen som säger ”fan vad bra du är, vill du skriva vår nästa platta?”. Sorry gumman, men det funkar inte så, tyvärr, det är jättekul att du har hittat något du vill göra, men det kommer inte att funka så sluta hoppas nu så slipper du bli besviken.”
Fan ta Självinsikten.
Och fan ta floskler om att följa sina drömmar, för någonstans är jag bara avundsjuk. På de som på allvar faktiskt gör ett försök.
Det gör inte jag. Jag tror inte att mina drömmar kan att bli verklighet. Inte ens de små.
Men nu har jag berättat om en. Och jag vill gärna tro att det är ett steg på vägen. Att jag kanske en dag kan tillåta mig att hoppas på en liten melodi i väntan på tunnelbanan med ord som är mina.
Någon gång.