I år igen

”Vi har anpassat oss och uppfunnit långkalsonger. Vi överlever.” – Mats Någonting DN

Orsak: Det är vinter. Det har blivit kallt. Långkalsonger är bra.

Har jag märkt.

Annonser

Varken kartoffeln eller lederhosen

”DEUTCH INDEED! – Frida

Orsak: Min syster skulle säga något på tyska.

Ja.

Det gick ju bra.

Fler av de stora frågorna

”Etta tvåa, etta tvåa. Är det någon som hör mig? Och i så fall varför?” – Lasse Kinch Emma Grey Munthes trevliga blogg Shoot me while I’m happy

Orsak: Även sportkommentatorer har alltså en djup filosofisk ådra. Det finns hopp även om den delen av mänskligheten.

Det var upplyftande att höra.

And then there was silence

”It’s one of those days when everything seems fluid” – Den ännu icke existerande skivan What if someone blew up the moon?

Orsak: En dag, någon gång i en avlägsen framtid ska det finnas musik som matchar något jag har skrivit. En melodi där rytm och ton bär mina ord och låter dem bli lite större än när de sitter fast på papper. Något jag kan nynna på när jag väntar på tunnelbanan.

En låt helt enkelt.

Det skulle jag vilja.

Jag hade inte alls tänkt skriva det här. Det är ännu ett brott mot mina regler att inte lämna ut mig på en blogg, att inte korsa linjen mellan personlig och privat. Jag är ju faktiskt inte fjorton år. Men hur simpelt, obetydligt eller ordinärt det här inlägget än verkar är det förmodligen det mest utlämnande jag har skrivt.

Det är en liten dröm.

Ingen humor, ingen ironi och ingen självdistans. Det är inte den vanliga mixen av vardagshändelser, små betraktelser och flams.

Det är en skör liten dröm jag aldrig pratat om, eftersom jag besitter en viss självinsikt. Och Sjävinsikten säger, med lätt nedlåtande röst, ”men vad bra Elin, du vill skriva låtar, vad kul, men du, du vet att det är rätt många som vill det va, mmm, jättemånga faktiskt och visst, du skriver helt ok men musikalisk?, nja, inte helt va, det finns många som kan göra det bättre, gör något du är bra på istället, något som passar dig, du kommer ändå aldrig att snubbla över den där perfekta inspirationen eller den där musikern/gruppen som säger ”fan vad bra du är, vill du skriva vår nästa platta?”. Sorry gumman, men det funkar inte så, tyvärr, det är jättekul att du har hittat något du vill göra, men det kommer inte att funka så sluta hoppas nu så slipper du bli besviken.”

Fan ta Självinsikten.

Och fan ta floskler om att följa sina drömmar, för någonstans är jag bara avundsjuk. På de som på allvar faktiskt gör ett försök.

Det gör inte jag. Jag tror inte att mina drömmar kan att bli verklighet. Inte ens de små.

Men nu har jag berättat om en. Och jag vill gärna tro att det är ett steg på vägen. Att jag kanske en dag kan tillåta mig att hoppas på en liten melodi i väntan på tunnelbanan med ord som är mina.

Någon gång.

Jag skyller på pappa

”Vägarbete – i vägen för dig!” – Vägverket

Orsak: Jag tror att de som sitter och klurar ut vägverkets informationsblad är göteborgare hela bunten. Vilket livar upp min sövande körkortsteori. Det är nästan synd, när jag nu flyttade till en storstad att jag inte hamnade i ordvitsarnas förlovad hembygder.

För jag hade passat där.

Göterborgshumor måste vara ärftligt betingat.

Jag gillar norska författare också

”Nej det här går inte. Jag måste ta tag tillvaron igen. Jag måste åka till Kongo och bli skjuten i korselden i strider mellan rivaliserande grupper” – Julie Gör som du vill av Loe Erland

Orsak: Jag dras till berättelser som har en avslappnad och galghumoristisk inställning till döden.

Så är det.

Appropå det där med barn

”Ja någon måste ju ta ansvar för befolkningstillväxten” – Shakespeare Mycket väsen för ingenting

Orsak: Den där Shakespeare kunde ju sina saker, så det är bara att följa mästarens råd och ligga vidare.

Musiksmaken och jag

”Bra alternativmusik får inte bli för bra eftersom den då riskerar att bli populär, vilket innebär att den som vill känna sig speciell måste hitta ett annat band som andra ”inte förstår” – Recenssion Nada Surf (Lucky) Slitz feb 08

Orsak: Precis! Åh, så rätt. Även klart sunkiga Slitz har uppenbarligen träffsäkra skivrecensenter. Men i mitt fall kan man byta ut ”inte förstår” till ”inte har hört talas om”. Jag är inte tillräckligt creddig för att med trovärdighet kunna hävda att ”ni förstår inte deras storhet!”. Jag inser att om folk tycker att band och artister jag gillar är dåliga så är det oftast inte för att de ”inte förstår!” utan för att de faktiskt är dåliga.

Ur en ren musikalisk synvinkel alltså. Eller en integritetssynvinkel. Eller ifrån en ren coolhetsfaktor.

Coolt har aldrig varit min starka sida.

Vilket helt enkelt beror på att de flesta har mer koll än jag. Jag jobbar fortfarande på min musikaliska utbildning (tack Lina!), och den enda säkra vägen för mig att inte tappa ansiktet bland jämnåriga är att bara nämna band som ingen vet vilka de är. Man kan inte döma ut musik man aldrig har hört.

Plus att jag kasserar in lite cred för att jag har upptäckt såm och okända artister.

Vilket verkligen behövs, med tanke på att jag fortfarande står med ena foten i mainstream-musiken. Exempelvis har jag väldigt svårt att erkänna att jag inte har så mycket emot hitlist-musik, jag tycker att en del av idoldeltagarna är duktiga och jag diggar både Rihanna och Britney.

Och där outade jag mig rejält, överkommersiellt är ju bara förnamnet.

Det är bara att konstatera. Hur mycket jag än önskar att det inte var så, så är den hårda sanningen denna.

Jag är ocreddig.

Jag kunde inte sova i natt

”They try and they try but everything that they do is the ghost of a trace of a pale imitation of you – Josh Ritter

Because your head is never clearer than at four a clock in the morning.

Spontandö, huh?

”När jag försiktigt kisade ner mot displayen för att ta emot min dom så höll jag på att spontandö” – Mikebike

Orsak: Igenkänningsfaktorn sköt genom taket när jag läste denna beskrivning av den den fasansfulla proceduren att ställa sig på en våg. Jag har genom en oerhört avancerad strategi lyckas undvika dessa vämjeliga tingestar i ungefär ett halvår, och jag misstänker att när jag väl konfroneras med en kommer jag att följa mr Mikebike i en tidig och oväntad grav.

Och spontandö är min nya favoritord.

Evolution is awesome

”Darwin awards – you are just to stupid to live”

Orsak: Om man har en stor tank full med olja och får order om att tömma den till sista droppen (olja är dyrt), hur gör man då? Jo, man pumpar ut oljan med hjälp av passande hjälpmedel. Sagt och gjort, det är bara att pumpa igång. Allt flyter på, man kanske står och visslar lite för sig själv medan man väntar, nemas problemas.

Så avstannar oljeflödet så sakteliga tils det till slut inte visar sig något mer svart guld. Men tänk om det finns lite kvar på botten av tanken? Det måste undersökas. Så vad göra? Jo, man sticker ner huvudet för att spana förstås.

Det är mörkt i tanken.

Väldigt mörkt.

Nu uppstår probemet. Hur får man syn på svart olja på botten av en mörk tank? Ljusa idéer fordras. Ljus! Allt man behöver är en passande ljuskälla, gärna en man för tillfället bär på sig. Ficklampa? Har man ingen.

Men en tändare då?

BOOM!

The Darwin Awards salute the improvement of   
the human genome by honoring those who   
accidentally remove themselves from it..

Är de inte det då?

”Barn ses inte som ett komplement till det liv som pågår, utan som ett eget stort projekt” – Ulla Waldeström Newsmill

Idag, en seriösare fråga.

Svenska kvinnor får barn allt senare. I Stockholm ligger medelåldern på 35. För förstföderskor. Fatta. 35 bast. Det var ungefär så länge man levde på stenåldern. I ”afrikanskt land” (Somalia?) är medelåldern fortfarande runt 42 år. Då har stockholmarna dagisbarn och halva livet kvar.

Jag är arton, har en stabil relation och barn nu skulle ändå vara helt otänktbart. Helt i linje med den svenska modellen vill inte jag ha några på tio-femton år ännu. Minst. Blev jag gravid idag skulle jag välja att göra abort. 

Ett klart själviskt beslut ur ett ”allt liv är heligt”-perspektiv. Jag har alla förutsättningar att kunna ta hand om ett barn. Men jag vill inte. Jag vill leva mitt liv först. Skaffa mig en ordentlig utbildning och resa jorden runt, gå på spontana biobesök eller komma hem sent och få slänga mig i soffan och bara ha mig själv att tänka på.

Och jag är inte ensam. Vi är generationen som har vuxit upp med självförverkligande som ideal. Ta vara på dina möjligheter för att göra ditt liv så bra som möjligt! It’s alla about us. Och problemt med att få en liten knatte att ta hand om är att den alltid kommer först. Alltid.

Sådant vill inte generation ”Jag! Mig! Mitt!” vara med om.

Och professor Ullas analys är korrekt, i min värld är ett barn definitivt inte ett komplement till ett befintligt liv. Det är det största egna projekt man någonsin ger sig in i. Klart att man inte kan leva samma liv, varken socialt, ekonomiskt eller yrkesmässigt när man har ett barn att ansvara för. Det är banne mig mer än ett eget prjoekt, det är ett helt nytt liv.

Och jag trivs bra med mitt som det är.

Men som någon intelligent kommenterade; det är ägget som har ett bäst före datum, inte hönan!

Just det!

…eller vänta?

Va?

No shit Sherlock

”De vill i princip att det är den skickligaste som ska få behålla jobbet” – Erland Olauson LO Metro

Orsak: Notis i dagens gratistidning:

Även kompetens och skicklighet ska avgöra vem som ska sägas upp. I dag lämnade Svenskt Näringsliv (SN) över ett komplett förslag till LO och PTK, som organiserar arbetare respektive privattjänstemän, i förhandlingarna om ett nytt huvudavtal på arbetsmarknaden.

LO tog inte emot förslaget med någon varm hand, skriver LO-Tidningen.

– De vill i princip att det är den skickligaste som ska få behålla jobbet, säger LO:s Erland Olauson till tidningen.

Om två veckor hålls ett nytt möte mellan parterna. Då kommer LO och PTK att svara på arbetsgivarnas förslag.

Ok. Så… förslaget går alltså ut på att den som är bra på sitt jobb ska få behålla det. And that’s a… bad thing?

Var vänlig förklara för mig någon, hur tänker ni då?

De stora frågorna

”Jaha, hur fan ska man spela neger och president nu då?” – Mitt eget jävla narnia

Orsak: När presidentvalet nu slutligen är över är det dags att ta tag i… ja, de stora frågorna.

Lte’s hope it spreads to the world

”Change has come to America” – Barack Obama

Orsak: Han vann till sist.

För första gången någonsin känns det som att politik inte måste se ut som den gör idag. För första gången tror jag på att människan är god, att vi vill vara bättre, att vi kan vara bättre. Det är en helt ny känsla.

Vi får se hur det går, att lova är en sak och att göra en annan, men just nu, idag, känns det som att världen blev en lite bättre plats. Att det finns hopp för oss.

Barack Obama vann därför att han lyckades med just det här. Han fick människor som mig, cyniska ungdomar uppfödda på larmrapporter och undergångslarm, att börja tro.

Change has come, huh?

We’re not livin’ in america, huh?

”Vote for change” – Barack Obama

Orsak: I natt går människor på andra sidan jorden till sina valurnor och avgör mycket av världens framtid. Män och kvinnor, gamla och (relativt) unga amerikaner kommer att påverka din vardag.

Jag vet var min röst skulle hamnat.

Monster? Jag?

”Du är ju ett mat-monster!” – Frida

Orsak: Min aptit har inte riktigt återvänt efter tidigare insjuknande, något som noterats av min kära värdfamilj. Men när jag berättade om deras oro hemma hos min egen familj visade det sig att min trovärdighet vad gäller oro över ett för lågt näringsintagintag var låg. Vem hade kunnat ana? Bara för att jag gillar buféer.

Men fortfarande.

Matmonster?