Och då gillar jag ändå att vara ensam

februari 5, 2008

”Det är strunt som gör livet värt att leva (men bara om man kan dela det med någon)”

Orsak: Kom en kväll för inte alls länge sedan fram till att man i princip bara pratar strunt och gör oviktiga saker under typ 96,8 % av sitt liv. (Sedan kan man ju försöka definera vad som är ”viktigt”, men ändå.) Inte mycket av det jag sagt eller gjort kommer att gå till historien direkt, det mesta är ju glömt till och med av mig själv en vecka senare. Men efter att ha legat hemma sjuk hela dagen igår och inte talat med en levande själ (utom min katt, men han vägrade svara) förren sent på eftermiddagen så kändes alla de där roliga struntsakerna jag ägnat dagen åt (tv, tv-spel, läsa osv) precis så meningslösa som de faktiskt är.

Annonser

3 svar to “Och då gillar jag ändå att vara ensam”

  1. Ísak said

    Hela vår existens är ju ganska meningslös i och för sig, så varför inte bara försöka njuta av allt det meningslösa? 🙂

  2. elingissen said

    Mmm, jo det var ju lite det jag tänkte, allt är meningslöst men var glad så länge du kan göra meningslösheter tillsammans med människor du tycker om. Det var den ensamma biten i det hela som var knäckande. (Ska jag säga, du bor ju ensam till och med…)

  3. Sandra said

    Jag håller med Isak där faktiskt. Men det är ganska intressant att tänka på hur mycket tid vi lägger ned på meningslösa saker… som att duscha och sova till exempel. Fast det är kanske inte meningslöst? Men det tar tid!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: